Vasastafetten, 9 mil från Sälen till Mora som delas på tio löpare. 446 lag kom till start och ett av de 305 mixlagen var Dorotea IF med startnummer 558.
Vi sov på Vasacenter på fredagen, ett vandrarhem som var helt okej. Fräscha rum och frukost som ingick på morgonen till ett väldigt bra pris. Frukosten serverades 6.00-7.00 på lördagmorgonen så det blev en ganska tidig morgon trots att starten inte gick förrän vid nio. Det bästa med boendet var ändå att det låg så nära starten, jag tror inte ens att det tog fem minuter dit med bilen.
Jag sprang sträcka 4 som gick mellan Risberg och Evertsberg och var 12,4km lång. Beskrivningen på hemsidan säger: Kuperad skogsterräng, varav 7 km längs slingrande cykelstig på grus. De vackra Evertsbergssjöarna passeras. Och det var det verkligen. Otroligt fin miljö att springa i och även om det var tuffare sträcka än vad jag trodde så var det jätteroligt!
Jag hade telefonen med mig så att jag kunde lyssna på musik och höra km-tiden från runkeeper. De första fem kilometrarna gick på stig och mycket spång. Det hade regnat vilket gjorde att det var lite lerigt och spängerna luriga och hala. Svårigheten med att springa på annat än asfalt är att man inte får ligga för nära löparen framför för då hinner man inte se rötter och nivåskillnader på spängerna. Det är också ganska omöjligt att springa om, om man inte har lust att lägga sin energi på att spring ut på myren för att komma förbi. Jag kom ikapp en lång man tidigt i loppet och tänkte att jag håller den ryggen, men efter 15 minuter och jag hörde vad kilometertiden var så sprang jag om. Jag sprang om en hel del löpare där det var möjligt men tillslut hittade jag en jättebra rygg att följa där det stod Lidköping på linnet.
Efter de första kilometrarna fick vi springa ca 2km på asfalt och sedan lite grusväg. Där fick man passa på att gasa och jag tror jag låg på ett 5-minuters tempo. Sedan var det återigen myrar och skog men jag lyckades följa efter Lidköpingslöparen och sprang kanske någon kilometer före med. När det var 1,5 kilometer kvar ungefär så kom det en backe som tog helt slut på mig och jag tappade i fart. Skylten där det stod ”spurt 300 meter” tyckte jag skrattade åt mig. Tänkte att orken kanske fanns så att jag kunde spurta de sista 30 metrarna. Jag kom in på tiden 1:07:18 i Evertsberg där jag växlade över till min lagkompis. Medelfarten var 5.25 min/km och jag var 112e löparen på den sträckan tidsmässigt. Ett ganska bra resultat känner jag ändå så här i efterhand. Jag hade hoppats på en snabbare tid men med tanke på att det var så mycket terräng, vilket jag knappt sprungit alls i år, så är jag nöjd. I mål i Evertsberg fick jag också tacka för draghjälpen av kvinnan från Lidköping, som i sin tur tackade för flåset i nacken som gjorde att hon höll i tempot!
Gott med blåbärssoppa efter växling!
Vi kom i mål på plats 92, – 2 timmar och 28 minuter efter det vinnande laget.
En placering som vi var otroligt nöjda med ändå. Med tanke på att vi är tio löpare som inte satsar för att nå toppen utan bara springer för motionens skull och för att vi tycker om det, så är det ett bra resultat. Vi hade roligt, vi fick uppleva en bra arrangerad tävling samtidigt som vi fick njuta av miljön och atmosfären som är kring lopp. Men framförallt – vi fick ännu ett minne att spara. Ett minne fullt med glädje, motivation och inspiration att ta fram under kalla vintern när löpningen inte är fullt lika rolig!
Fina laget efter målgång!
Linnea Johansson 