Om någon hade sagt till mig för 10 år sen att jag varje söndag/måndag skulle älska att sätta mig ner för att planera min träning den kommande veckan hade jag skrattat högt. Att jag skulle komma att jobba med träning och människors fritid samt springa tre varv runt sjön på 49 minuter hade fått mig att ifrågasätta om människan framför mig var vid sina sinnens fulla bruk. Eller om de blandat ihop mig med någon annan.
Sanningen är den, att jag alltid har varit en hästtjej. Och bara en hästtjej. Idrotten var inte mitt favoritämne i skolan och alla idrotter med en boll involverad fick mig att sucka högt. Noll bollkontroll och rädd för den där farliga hårda, mjuka, lilla, stora eller håliga bollen. Jag var inte så snabb runt sjön, varken i ett par löparskor eller skidpjäxor men rätt så stark i armhävningar och crunches. Jag tyckte om att simma och dans var roligt, badminton också, men jag var inte bra på det heller.
Det hela började med att jag började gymnasiet. Där var upplägget för idrottslektionerna helt annorlunda. Vi hade dels en kortare teorilektion och så fick man välja att gå på den ”traditionella” gympan eller ett gruppträningspass. Jag testade step, boxercise, yoga och bodypump och tyckte att det var jätteroligt.
I slutet av gymnasiet blev jag andfådd för minsta lilla och fick höra att jag hade dålig kondition. Så jag började löpträna. Eller försökte, men det gick inte. Jag orkade ingenting och det visade sig att jag hade dåligt blodvärde. Katastrofdåligt närmare bestämt – ett värde på 57.
Så när blodvärdet var okej igen tog jag upp löpträningen igen. Jag kom ihåg när jag orkade jogga runt sjön utan att stanna, 3,3km, så grät jag. Lyckan över att orka var så stor. Samma sommar sprang jag lillraja runt, ca 8 km på 48 minuter vilket var en stor seger. Det här är sex år sedan.
Från förra sommarens stafettlopp – Vasastafetten!
I samma veva så blev jag hästägare och ville bli göra det jag kunde för att bli en bättre ryttare. Så jag hängde med lillebror till gymmet och blev fast även där. Vi tränade klockan fem på morgonen innan vi skulle börja jobba sju, gjorde egna bars som jag fortfarande kan känna smaken av, och tränade hela sommaren. Jag började med att inte orka stången ensam i bänkpress till att kunna lägga på lite vikter.
Något år senare fick jag chansen att gå en aquainstruktör-utbildning och börja jobba med det. Sedan blev det en core-instruktörutbildning och därefter en två års utbildning.
Idag brinner jag för att få instruera, inspirera och utmana människor i min omgivning och deltagarna på mina pass. Träningen är en av mina vardagsrutiner, ett sätt att träna mina hundar men framförallt något jag mår bra av både fysiskt och psykiskt!
Mitt hår har blivit så långt igen att jag kan göra två flätor!
Linnea Johansson 